Melissa090321

28/2-2011 11:30
"Idag har man varit på mammabarnhem i Lund i 10 veckor.. Dessa 10 veckor har varit hemska.. Det ena mötet efter det andra. Har bara mått sämre och sämre hela tiden. Folk som satte mig här ville att jag skulle få hjälp  i min föräldrar roll, men ikke... De har jag inte fått.. Snarare har de tryckt ner mig i skorna varje dag. Tvingat mig dra upp en jävla massa från min barndom, vilket har tagit riktigt hårt på mig.
De har sagt att jag och Melissa ska på ett behandlingshem sen nästa vecka ändrar de sig helt och säger att de inte skulle gå alls.. Utan att antagligen får jag göra en frivillig familjehemsplacering eller så gör de ett LVU, gick jag inte med på familjehemsplacering gjorde de LVU omgående, så jag fick inga val direkt.
De säger att jag ska få henne tillbaka när jag mår bättre men de tvivlar jag på.. Jag kommer kämpa in i det minsta för att få tillbaka min prinsessa.. Kommer inte klara av att vara utan henne. Jag har inte burit henne i 9 månader för att sedan ha henne utanför min kropp i 2 år och sen förlora henne.. Det är inte det jag har varit ute efter.  Jag har varit ute efter ett normalt liv. Men de har inte gått. Misshandel efter misshandel efter misshandel. Får skulden för att det är jag som börjat varje gång osv. Men nä, jag är den som slår andra slaget och har alltid gjort.. På sätt och vis är de skönt att slippa Anna-Lena och Jenny, men jag saknar Andreas som in i helskotta fast vi har haft det riktigt körigt under den senaste tiden. Svartsjuka och en massa otrohetsskandaler osv. Man blir rätt trött på det.
Andreas har bara skrattat åt mig när jag varit svartsjuk så hittade jag ett tillfälle att ge tillbaka.. Och det funkade... Han började att säga älskar dig och hålla om mig och vilja hitta på saker med mig. Det hade hållt på en vecka sen när vi var i västerås den 17 dec ringde socialen och sa att de hämtade mig på måndag (20 dec). Så när vi kom hem från västerås var de bara till att börja packa.. Vi kom hem den 18 dec och den 19 dec skulle Melissa till sin pappa så man fick inte så mkt tid med henne då... Sen kl 13 kom soc och hämtade mig och Melissa.. Var riktigt jobbigt kan man säga... Har aldrig sett Andreas gråta så mycket som han gjorde då.
Julafton fick jag sitta ensam med personalen, nyårsafton fick Andreas äntligen komma till mig. Han sov hos mig under natten, då sov jag hur bra som helst. Hade inte sovit ordentligt sen jag kom hit här. Sen började mardrömsmötena. Tre till fyra gånger i veckan. Mitt humör gick inte att beskriva, jag var på dåligt humör jämt, möten efter möten efter möten. Enligt soc skulle det vara fullt på Luzern. Var ensam familj i 6 veckor, sen kom en tjej med två pojkar. Hon åkte 22 feb med sina pojkar som hon hade förlorat så hon fick tillbaka dem. Sen ca två veckor efter att den tjejen hade kommit kom en annan familj som hade rätt stökiga pojkar de stack efter en vecka och skönt var det. Den yngsta slog på min issa..
Sen nu den 28 feb 2011 är det MIN tur att lämna detta stället. Skulle egentligen vara här till den 13 mars 2011.
Jag gick med på frivilig familjehemsplacering och det är det hemskaste jag varit med om.. Har haft många sömnlösa nätter sen beslutet, jag har gråtit och gråtit men tårarna tar aldrig slut. Det tog ett tag innan socialen hittade en familj. Familjen verkar jätte snälla, har träffat dem tre gånger. Har varit jätte jobbigt varje gång jag träffat dem men jag har bitit ihop fast jag bara velat vända på klacken och gå därifrån med Melissa.
Det är lika dant nu. Hade jag kunnat hade jag tagit mina saker och dragit för längesen så jag, Melissa och Andreas kan få ett normalt liv igen.
14 feb när vi hade 2 år överraskade han mig med förlovning! Blev jätte glad..
Men det förändrade ändå ingenting med Melissa. Förlorar henne vilket fall som. Min lilla prinsessa..  Tre och en halv timme till sen kommer familjen och hämtar henne. Jag sitter i tårar nu,  vill verkligen inte lämna henne.. Jag vill gå ut från dessa dörrarna och lämna allt bakom mig med Melissa i min famn och bara GÅ, utan att de tar henne. Detta var inte det jag önskade mig. Det är ingenting en förälder vill..
Ska sova middag med prinsessan snart. Blir sista gången jag sover med henne på länge..
Ska till psykologen i morgon halv nio och börja prata med en kontakt. Så får hoppas jag får tillbaka henne snart.. Och ganska fort. Vill inte leva utan min dotter. Vill verkligen inte det.. Hon är mitt allt, mitt liv, mitt livsgnista.
När jag fick Melissa 21 mars 2009 var jag den lyckligaste människan på jorden. När hon låg PÅ min mage istället för i min mage. Då var jag verkligen den lyckligaste. Jag hade satt ett underverk till världen. Hon var så underbart vacker, men det är hon idag också.
Springer runder i sitt långa blonda vackra hår och pratar det kommer mer och mer ord för varje dag som går. Hon är så duktig min lilla flicka och jag älskar henne verkligen över allt annat.. Nu sitter hon vid min sida och håller i min vänster hand.. Vi ska snart äta sen ska vi lägga oss och sova middag och jag ska bara njuta av hennes närhet, sen skiljs vi och jag vet inte hur länge hon kommer vara borta från mig."



17:18 28/2-2011
Mardrömmen började reda kl 15 då Melissa åkte från mig. Jag ville bara ta henne tillbaka till mig och inte släppa henne alls, kändes riktigt hemskt att lämna bort henne och hon förstog inte vad som händer.. Jag vill bara att hon ska komma genom dörren och säga mamma på sitt speciella sätt. Mammas lilla sötnos... Mitt allt.
Sitter hemma hos Andreas nu och försöker tänka på annat men de går inte. Vill bara ha henne hos mig...
Jag är glad att jag kommit ut men jag ville komma ut med Melissa.. Ville ha med henne hem och leva normalt.
Jag saknar min lilla prinsessa!!



I måndags 21/3-2011 blev min prinsessa 2 år gammal!  Var hos henne då! När man kom innanför dörren hör man "mamma mamma mamma" hon blev jätte glad :D blev varm i hjärtat då! Men jag var tvungen till att gå in i sovrummet för att slå in presenter, hon blev jätte ledsen så Andreas fick ta henne! Hon blev gladare när jag kom ut :)
På kvällen frågade jag om jag fick natta henne vilket jag fick.. När jag satt där i sängen med henne kunde jag inte stoppa tårarna.. Jag var så glad att jag fick somna min älskade flicka! Har saknar henne så! Men hon ville inte somna alls.. När vi trodde att hon hade somnat skulle vi gå, då började hon gråta så jag fick ta upp henne igen.. Efter en och en halv timme fick jag be Anna (hennes fostermamma) att ta  över för hon ville verkligen inte sova! Somnade efter en kvart!! Gick in och pussade henne på kinden och sa "mamma älskar dig jätte mycket". Hon är så vacker när hon sover! Saknar henne som tusan när jag inte är hos henne!! Bara att höra hennes röst gör mig glad.. Jag mår bra och är lycklig när jag är med min Melissa!
Jag vet om att hon har det bra där hon är och det är jätte många som tycker jag är stark som gjort detta valet fast jag känner mig helt värdelös :(.
Men jag vet att hon har det bra och jag vet om att hon saknar mig! Ska träffa henne igen på fredag! Längtar tills dess!
Min älskade lilla prinsessa.. Vill bara att allt ska bli som vanligt igen och att jag har dig hos mig!

Mamma älskar dig något oändligt mycket Melissa!! <3